Jag vill gå, men jag har ingenstans att gå, jag vill bort och har ingenstans att tavägen. Jag vet vad jag inte vill, men har därmot ingen aning om vad det är jag vill. Livet traskar sakta fram, helgen känns oändligt lång. Ingen tagg alls, för nått. Inga planer, jag har egentligen planer men funderar på att byta ut dem.

Jag vill festa, byta skift på nästa lördag ska jag göra, flytta det litelite. Åka till en annan stad ska bli roligt. Bowling står på litan, nästa helg.

JAg orkar inte med att leva idag. Jag vill bort, ha dyng roligt och bara lixom göra någonting som jag inte brukar göra. Eller brukar göra. Sak samma, spelar ingen roll. Bara jag inte ruttnar av tråkigheter.

Funderar på varför allt blev så svårt direkt när jag kom hem, livet bara tråkade ner sig totalt. Längtar till nästa helg, och sen två helger efter den, och sen två helger efter den. Det är mina planerade superkvällar. Det kommer att äga. Jag funderar däremot på vissa andra saker med, som andas, leva och framför allt skratta. Vilket jag inte har gjort hemma på 200000 år ungefär. Inte på riktigt. Jag vill göra någonting annat någon gång.