Jag vaknade låångt innan larmet idag, larmet ringer kl 8, jag vaknade halv6, jag kan inte somna om, har legat och vridit mig i sängen sjukt länge, jag är jätte trött i hela kroppen. Men min hjärna bara är jobbig och börjar tänka på allt, allt och ingenting helt enkelt. Igår kom jag fram till att det inte är roligt att vara med 1 längre, det finns ingenting som jag kan säga till dig igentligen, jag ndrar allt när jag är med dig, jag vill kunna säga saker utan att någon annan får veta. Men jag har ju en annan som jag vet att jag kan säga allt till. Som jag vet att hon inte säger till någon. Båda har jag kännt lääänge, men den jag har känt kortast litar jag på mer. korkat inlägg, jag hatar att tänka! Iaf så är det sant. Ska nog inte skriva mer nu, min hjärna är korkad! men det visste ju några redan, haha. helt ovärt.