Det kommer en vind och går.

Jag läste just en dikt, en dikt som fick mig att tänka tillbaka på något som var.
Någonting jag kan spela upp om och om igen i mitt huvud. Jag minns det så tydligt, jag vill att det ska vara så som jag minns, tänk vad härligt det skulle vara då. Hela dikten stämde in på hur det var och hur det blev. Fantastiskt att någon kan skriva så. Den skrevs ju för massa med år sen.
Jag gillar den dikten, helt klart. Ska skriva ner den så jag aldrig glömmer det där som var förr som jag inte vill glömma. Men som jag inte heller vet om jag vill minnas för evigt. Just nu vill jag minnas det så länge jag lever. Men det kanske inte alltid kommer att vara så. Men jag får väl hoppas på det, sen så får vi se hur det blir

Nu hoppar jag till en annan sak. Jag tänker tvinga pappa att skjuta mig till stan, och sen till coop eller willys. Jag tänker tvinga han för att han var jobbig nog att fara själv utan att säga till mig, jag behövde ju handla. Nu får han bara skylla sig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0