Jag önska så mycket för tillfället, inte en ande med tre önskningar
skulle räcka, de räcker bara till en sån liten del av mitt liv för tillfället. MEn önskningarna gäller inte mig, jag önskar saker för andra. Sen har jag en enda önskning för mig, den omöjlige hemligheten. Säkert bätre att önska än att den faktiskt går i uppfyllelse.

Däremot alla andra önskningarna som jag har som inte gäller mig, eller de berör mig, men jag önskar de inte för min skull, utan för andras skull. Jag önskar verkligen att iaf 5 av mina önskningar skulle kunna få gå igenom. Troligast inte. Livet har ju sin dumma lilla gång som den bestämt väljer att gå, oavsett hur mycket man önskar eller ber för någonting. Det hjälper dessvärre inte alls.

Fast vad skulle mina önskningar göra för världen, inte mycket. Inte mycket alls. Det skulle inte heller göra skillnad om jag valde någonting annat. Skulle aldrig ens kunna tänka mig att önska mig någonting så naivt som fred på jorden. Så länge människan har en egen vilja så kommer det aldrig bli fred, inte heller eftersom att människan är ett sådan själviskt flockdjur. Hemska tider,

Nä nu börjar det att bli dags att byta från ack, sundbyberg med oskar Linnos till min gråt låt. Har nog aldrig gråtit så till en låt, som den där gången till denna låt underbar och jobbig på samma gång, jag svär. Lyssna på texten, ni som vet lite mer om mig kan förstå, annars kan ni bara tänka er att åka ifrån allt, på ett tåg och lyssna på den där låten av misstag. Jobbigt.

Nä, nu ska jag kolla någon film och äta mina poppcorn innan de blir kalla, måste även dricka min cola innan den blir varm. Livet är inte lätt alltså, juste salt till poppcornisarna